Och jag för får mig ibland att livet är bara en film som några sitter och tittar på som en sån där dockteater man spelar upp för förskoleklasser och i sista scenen går alla dockor sönder för man vill se vilka barn som gråter vilka som skrattar och vilka som håller med

ni vet dom där passfotona man ser i kvällstidningarna ibland av barn som rövats bort och nu vädjar polisen till allmänheten att hitta dom vid liv för kanske hundratusen spänn men på blickarna kan man se hur döda dom är och att det inte heller var en slump att det var just dom som rövades bort torterades i källarkammare utan ljus mat och värme någonstans i Belgien Skåne Göteborg I don't know och när jag tittar mig i spegeln varför ser jag ut precis som en av dom stänger dörren släcker lampan och undrar om någon någonsin kommer att betala hundratusen för att hitta mig