Är less på att gå runt och känna "esh, det är säkert bara en tillfällig känsla. Det kommer bli bra"
men just nu känns det som det aldrig kommer bli riktigt bra. Det är inte så att jag känner -åh hate my life, i wanna die!!!
jag känner bara att något saknas men jag vet inte vad än. Jag vill kunna lita på människor helt fullt ut och det finns nog inte någon jag kan göra det på (förlåt mina vänner, ni är underbara och jag älskar er!)
Men grejen är det att jag är rädd att vi ska bli ovänner och sen ska du gå och berätta allt och tillochmed överdriva, för jag kan säga att det har hänt. Och det tänker jag inte göra om.