Jag kan inte säga att det här har varit en bra dag. Det har varit en sån där dag som man undrar om den inte flöt ihop med en annan dag, just den där dagen då man var sjuk och kände sig rutten. Fast, jag var frisk. Jag är frisk.

Jag känner att jag blivit förödmjukad ett par gånger idag och jag vet inte ens om jag egentligen ska ta det som förödmjukelser. Du vet, det är sådana som inte egentligen är menade. De bara finns där. De poppar upp och du förväntas utbrista i ett leende.

en människa som aningslöst förolämpar eller kränker... Det är faktiskt tufft.

Det har varit en sån där dag, då jag vet varken ut eller in, när det gäller den som är mig närmast. Jag är förvirrad och förödmjukad. Detta är ingen bra dag.

Jag sitter här och tänker på hur svårt det är att nå in till en människa, att få en människa att förstå ett skeende eller ens en annan människa. Det är så svårt att få just de där orden att greppa tag, förmedla, ge. Jag funderar: Hur ska jag få dessa människor att förstå? Vilka ord ska jag välja? Hur mycket känslouttryck ska jag använda för att inte verka för hetlevrad, ej heller för känslokall?