Ni vet den där känslan när man inte vet vart man ska ta vägen. När man känner sig tom och inte kan gråta. Sen när man börjat förstå så kan man inte sluta gråta. Man kan inte äta och är slut hela tiden men för rädd för att somna för mardrömmar är allt man kommer drömma. Då man bara vill ha sin bästa vän bredvid sin sida och lägga över alla ens problem till den så slipper man bära på det själv. När man är förstörd. När man fallit till botten. Där är jag nu. Kämpar för att hålla hoppet uppe, krigar mig genom varje minut. För det är värt det.