Varje millimeter är ett framsteg

Träffade majsan och linnet på stan och lättade på hjärtat och hade en super mysig stund med dom, som alltid vill säga. Sen brummade jag med bussen hem till bureå, snackade med rebecca och nu ligger jag i sängen. Känns konstigt, har inte sovit här på 1000år känns det som. Kommer vakna upp virrig och inte fatta vart jag är. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0