Ett öde hus,
lämnat åt tomheten

Tystnaden


Inget ont om ensamhet
Tid att tänka,
bara vara
Andas

Men tunna gamla väggar
är lätta att slå in
Nötta tapeter enkla att riva

lager efter lager,
tills blodkärlen skärs och känslan kommer ända in

Så många rum,
så många tunna gamla väggar

i ett öde hus,
lämnat åt tomheten


Tystnaden.

en hand, min hand, min sista
bär till dig
andetaget ur mig
mitt sista, min ande, ett ande-tag

och löven är oss
i vi
den sista dansen
är; ur vi

under ljuset
i ljudet från tonerna
ur oss; är de

lämnar och reser
med tiden, genom och
tillbaka till jorden
där löven, där vi
är till godo

men reser igen och

du går
din rygg är vit och
jag minns inget längre

kvar är smekningen på din kind
en bris som stannat

och där i
mina tankar slår
emot dig

jag är en tårande
längan efter

håll om mig
låt mig andas
när jag slutar
andas

min anding är långsam
som din spegelbild

jag ser mörka hav
dystra havsvågor
sköljande över mig

inför mina inre
ögonen blir det
sanningen

friheten i att
inte ta ett
andetag

längtan

längtan efter frihet
Kan det finnas någon
annan omfamning

att bara få släppa verkligheten
och bli fri från allt det där

jag leker med ord
som knivar som skär

in i mig jag kan inte
känna mig hel

ska inte
skära bort
smärtan

vill lära mig
bara vara

och positiv

faktiskt finna frihet
och någonting mer

även när allt bara känns
som tårarna jag fäller

Mamma, varför gråter pojken?
Jag vet inte lille vän.
Mamma, varför har han ett blått öga?
Jag... vet inte min vän.
Mamma, varför vet du inte?
För att det är en börda att veta.
Mamma, varför är det en börda?
För att sanningen är för hemsk.
Mamma, varför är sanningen hemsk?
För att jag inte kan göra något åt det.
Mamma, varför kan du inte det?
Jag har inget bra svar, min son...


- Mamma, vad hade du gjort om det var jag?
Om det var jag som hade ett blått öga,
Om det var jag som grät,
Om det var jag som blev slagen,
vad hade du gjort då?
- Då hade jag skyddat dig med mitt liv.
- Mamma, varför skyddar du inte honom,
som du skulle skyddat mig.
Du säger ju alltid,
att alla är lika mycket värda,
så varför hjälper du inte honom?
- ...
- Mamma, om det hade varit jag som satt där,
och en annan mamma gick förbi,
utan att fråga hur det var fatt,
utan att trösta,
utan att hjälpa,
vad hade du gjort då?
- Då hade jag blivigt förbannad.
- Mamma, får jag då fråga,
varför går du förbi den här pojken,
ser du inte att det är jag?
Ser du inte att jag gråter,
att jag har blivigt slagen,
och behöver tröst.
Varför blundar du,
varför gråter du,
varför hjälper du inte till istället?

Sluta gråt,
öppna ögonen,
ser du inte mig,
jag är här,
framför dig,
snälla se mig,
och sträck ut,
en hjälpande hand -
Alla behöver en hjälpande hand!

Alla kan räcka fram en hjälpande hand,
det gäller bara att ha modet,
att ha modet och se sanningen,
att erkänna och inte frukta den.
Blunda inte för sanningen,
Se den och Hjälp till, räck ut din hand,
och man vet aldrig, nästa gång,
kanske det är du som behöver,
en hjälpande hand som räddar Dig...

Ibland faller även jag ihop och orkar inte

Stilla driver du från land
Ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam
Hur ingen annan kan förstå

Jag försöker gå bredvid dig
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord

Så mycket renare än vatten
Så mycket skörare än fint porslin
Så mycket djupare än natten
Så mycket starkare än ord

Jorden själver, marken gungar
Så många timmar kvar till morgonen
Men du orkar inte springa mer
Orkar inte fly igen

Ge inte upp låt ingen slå dig
Du är större än du tror
Va inte rädd du har ett löfte
Så mycket starkare än ord

Du bär ett ok på dina axlar
Du bär en skuld som inte tillhör dig
Och tvivel siktar mot din tinning
Så höj din blick och se att du har mig

Dina våndor ska snart lätta
Så ge din själ en smula ro
Du har ett språk du inte känner
Så mycket starkare än ord

Så mycket starkare än ord