och där i
mina tankar slår
emot dig

jag är en tårande
längan efter

håll om mig
låt mig andas
när jag slutar
andas

min anding är långsam
som din spegelbild

jag ser mörka hav
dystra havsvågor
sköljande över mig

inför mina inre
ögonen blir det
sanningen

friheten i att
inte ta ett
andetag

längtan

längtan efter frihet
Kan det finnas någon
annan omfamning

att bara få släppa verkligheten
och bli fri från allt det där

jag leker med ord
som knivar som skär

in i mig jag kan inte
känna mig hel

ska inte
skära bort
smärtan

vill lära mig
bara vara

och positiv

faktiskt finna frihet
och någonting mer

även när allt bara känns
som tårarna jag fäller