viljan räcker inte till

Ge mig en tunn vit linje
som jag kan hålla mig till
när horisonten suddas ut
och när avståndet
mellan hjärtat och hjärnan
tycks sträcka sig tvärs igenom universum

Jag vill så gärna
men viljan räcker inte till
när hjärtat inte hänger med

Du står där och drömmer
med fötterna mot regnvåt trottoar
men med solkatter spelandes i ögonen
Din hand sträcker sig mot min
medan du ber mig följa med
Trots att jag förklarat
gång på gång
att vi redan gått för långt

Men hur ska jag kunna begära
att du ska lyssna
när jag själv föraktar
mina ord?

Jag biter bort det blanka lacket
Omsorgsfullt från varje nagel
Artärblodsröda flingor fastnar på torra läppar
allt medan jag formulerar
ännu en rad
på tummad skärm
En rad om allt jag skulle offra
bara jag fick älska dig
En rad som beskriver det orimliga i
att inte vara kapabel
till att ge sitt hjärta
till den
som redan blottlagt sitt

I ett annat liv
älskade vän
ska mina artärer möta din puls
I ett annat liv
kära du
ska dina misstag bli mina lögner
mina sorger bli dina tårar
och alla andra runtomkring
bli statister
i vår publiksuccé

Men vad hjälper det oss nu
när regnet så ihärdigt faller
över tysta gatan
och gryningen väntar
ett decennium bort
och då du inte tycks kapabel att ta till dig
den innebörd
som jag tycks oförmögen att få ur mig?
Trackback
RSS 2.0