Det finns så pass mycket jag skulle vilja få ur mig. Men det skulle komma på fel sätt och skulle missuppfattas. Jag är den dära personen som lättare får ner det på papper, när man kan tänka igenom, sudda och ändra. Att säga vad man tycker och tänker rakt ut är svårt och jag är sjukt avundsjuk på folk som kan göra det. Blotta sin själ direkt på plats. Därför struntar jag oftast i att ens försöka säga något, jag vandrar tyst för mig själv. Tänker att det bli bra. Ignonera mina känslor, därför kommer det vissa dagar när allting kommer på samma gång och det blir kaos. Men det är okej att vara kaos, det är okej att gråta, känna att man inte riktigt räcker till och överanalysera allting. Det finns så mycket jag skulle vilja säga dig och världen. Men väljer att inte göra det.