Sömnlösa nätter

Stunder som dessa hatar jag att jag lämnat mitt anteckningsblock i bureå. När allt man vill är att skriva ner alla sina känslor och allt som bara känns bajsit. Det är en lättnad att göra det. Så nu får jag leva på anteckningar på telefonen men det är inte alls samma sak. 
Mamma, påminn mig att jag ska ta med mig det. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0