Om känslan jag känner just nu gick att beskriva hade jag gjort det, men det är omöjligt. Har inte hört en sån här tystnad på 3veckor, känns som jag är döv för inte ett ljud hörs och de är så underbart. Och min säng är underbar och mina kuddar är mjuka och min katt är här och sover tungt just vid mig. Ja allting är nästan helt perfekt. Det som fattas är min kära pojkvän, men jag håller hårt om kudden jag fått av honom i hopp om att det ska hjälpa mot saknaden lite. Men snart får jag äntligen träffa honom igen!